SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AMMONIT am1ωni4t, äfv. -ån- l. -on-, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. ammoniter, lat. ammonites, gr. ἀμμωνίτης, motsv. hebr. ammonī (jfr 1 Mos. 19: 38)]
individ, tillhörande en viss, i Gamla testamentet ofta omtalad folkstam, äfv. kallad Ammons barn. Nahas then Ammoniten. 1 Sam. 11: 1 (Bib. 1541; öfv. 1896: ammoniten Nahas). The Ammoniters Konungh. Rudbeckius Kon. reg. 140 (1615). Weste (1807). H. Hjärne hos Wallis Ill. verldshist. 1: 98 (1875).
Spoiler title
Spoiler content