SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANAGNOST an1agnos4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af gr. ἀναγνώστης, nomen agentis till ἀναγιγνώσκειν, läsa, föreläsa]
hist. person, som har till uppgift att läsa högt ur en bok o. d.; föreläsare. Grekerna, i synnerhet de förnämare, (läto) föreläsa sig andras skrifter genom särskilda personer, hvilka kallades Anagnoster. Norrmann Eschenburg 1: 40 (1817). Anagnoster, föreläsare uti Grekiska kyrkan. Pfeiffer (1837). NF (1876).
Spoiler title
Spoiler content