publicerad: 1898
ANAL ana4l, adj.
Etymologi
(föga br. utom i ssgr) som tillhör l. sammanhänger med l. har sin plats i närheten af l. har afseende på ändtarmsöppningen. NF 19: 224 (1895).
-FENA~20. C. Quensel i VetANH 27: 49 (1806). De (omaka fenorna hos fiskarna) kallas efter läget: ryggfena, stjertfena och analfena; den sistnämnda sitter under stjerten, närmast bakom tarmens öppning. Sundevall Zool. 109 (1835, 1864). —
-FOT~2. Stundom är (hos insektlarver) anal-segmentet försedt med ett fotlikt bihang, bildande en såkallad analfot. Thomson XI (1862). —
-FÄLT~2. det af vingådrorna bildade fält på insektvingen, som ligger närmast djurets bakdel. Thomson 197 (1862). —
-KÖRTEL~20. (Skunkdjuren) ha merendels analkörtlar, som afsöndra en starkt luktande vätska. Thorell Zool. 2: 104 (1861). —
-PLÅT~2. större ben- l. hornfjäll vid analöppningen på vissa ormar. Nilsson Fauna 3: 51 (1842, 1860). —
-RÖR~2. Utförings- eller analröret (hos vissa musslor) .. tjenar .. till vattnets, exkrementernas och äggens aflägsnande. Thorell Zool. 2: 308 (1865). —
-ÖPPNING~20. Analöppningen är rund hos Chelonierna. Nilsson Fauna 3: 5 (1842, 1860). Nathorst Jord. hist. 770 (1893).
Spoiler title
Spoiler content