SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANALEKTER an1aläk4ter, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. analecten, fr. analectes, eng. analects, af lat. analecta, gr. ἀνάλεκτα, pl. n. af vbaladj. ἀνάλεκτος, till ἀναλέγειν, plocka]
(mindre br.) valda stycken (af en författare, ett tidehvarfs litteratur osv.). Conv.-lex. (1821). Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content