SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANARKISK anar4kisk (ana´rchisk Weste), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. anarchisch; jfr äfv. föreg.]
som karakteriseras af l. är utmärkande för anarki; regeringslös, laglös; tygellös. Anarchiska tidehvarf. Boëthius Nat. sed. 51 (1782). Arméens anarkiska skick. Adlerbeth Ant. 1: 58 (c. 1792). Tegnér 4: 410 (1839). (Polens) anarkiska statsskick. Schybergson 1: 483 (1887); jfr a. — särsk.
a) (numera föga br.) om regering l. regeringsform. Svenska Nationen (måste) äga stort förråd af hedrande egenskaper, för att icke hafva blifvit alldeles bortskämd under 50 års anarkisk regering. Gustaf III Skr. 1: 233 (1778). Jag .. har lefvat under .. tre olika Regeringsformer, despotisk, anarchisk och tempererad. Höpken 1: 29 (1781).
b) i nationalekonomien. Fahlbeck Stånd 138 (1892). Grundfelet i den nuvarande produktionen är enligt den socialistiska kritiken detta, att produktionen är ”anarkisk”, i det att den ledes icke af en enhetlig vilja och i syfte af hela samhällets bästa, utan .. af enskilda personer .. och såsom medel till enskildt förvärf. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 447 (1894).
Spoiler title