SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANATEM an1ate4m, äfv. -tä4m (-tä´m Dalin), n. (r. l. m. J. G. Oxenstierna 4: 366 (1815)); best. -et; pl. -er, äfv. =; l. ANATEMA an1ate4ma, n.; best. -at; pl. (föga br.) = (Bremer (1847)) l. -ata (AB 1897, nr 179, s. 2), ngn gg -or (jfr Linder Om -er 87). — Anm. I sg. begagnas anatem o. anatema ungefär lika ofta; i pl. är anatemer den vanliga formen.
Etymologi
[jfr fr. anathème, t. anathem, t. o. eng. anathema, af gr. ἀνάϑεμα (i ä. gr. ἀνάϑημα; jfr ἀνατιϑέναι, uppställa), användt i bet. det ss. tempelskänk uppställda, det åt ngn gud helgade. Af de alexandrinska judarna begagnades detta gr. ord ss. öfv. af det hebr. khérem, o. gm inflytelser från detta uttr. antog ἀνάϑεμα den hos judiska o. kristna förf. förek. speciellare bet. det fridlysta, det som ingen må komma vid, det åt Gud ”tillspillogifna” o. i så måtto förbannade]
(uttalande l. uttryck af) förbannande l. fördömande; bannlysning, exkommunikation; förbannelse, förkastelsedom. Kyrkan utslungade sitt anatem(a) mot kättaren. Atterbom Minnen 172 (1818). Hvarken med jemmerskri eller anathemer nedslår man någon motståndare. Fries Utfl. 1: 18 (1843). Våra s. k. läsare .. ropa sina anatema. F. Bremer (1847) hos Adlersparre Bremer 2: 73. Snoilsky 3: 111 (1883). — i försvagad bet., i sht skämt. (På vinden) var jag med om att revidera brödlårar .. (och) utösa anathemer öfver råttor. Bremer Grann. 1: 25 (1837).
Anm. Ett särsk. stöd har ordet anatema haft i 1 Kor. 16: 22, hvilket ställe i NT 1526 öfversättes: Hwilkin herran Jesum Christum icke haffuer kär han ware Anathema Maranatha. Först öfv. 1883 aflägsnar ordet o. återgifver versens slut: han vare förbannad; jfr äfv. Melin Hel. skrift (1865). Det gr. ἀνάϑεμα har här sin mera konkreta bet.: det (l. den) åt förbannelse hemfallna [jfr lat. anathema esto]. De arameiska orden Maran atha, som i ä. tid (jfr randanm. i NT 1526) antogos vara ett uttr. för förbannelse, anses i själfva verket betyda ”Herren kommer”.
Ssg: ANATEMA-ROP1030~2, äfv. 1040~1. Anatemaropen mot de klassiska språken i skolorna. J. E. Centervall i Framtiden 1877, s. 450.
Spoiler title
Spoiler content