SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANBRÄCKA, v.
Etymologi
[efter t. anbrechen; jfr AN, adv. II 4, o. BRÄCKA, v.1; jfr äfv. d. anbrække, holl. aanbreken]
(†) = ANBRYTA 2. Den anbräckande dagen. Ekeberg Ostind. r. 6 (1773); jfr DAGBRÄCKNING.
Spoiler title
Spoiler content