SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANBRYTA an3~bry2ta, v. -er, -bröt, -bröto, -brutit, -bruten; se för öfr. BRYTA. vbalsbst. -ANDE; jfr ANBROTT.
Etymologi
[af AN, adv., o. BRYTA, efter t. anbrechen (se ANBRÄCKA)]
— jfr BRYTA AN.
1) [jfr AN, adv. II 1 b, 4] (mindre br., nästan bl. i p. pr.) bryta fram, framstörta. En vildt anbrytande störtsjö. Adlerbeth Ov. 291 (1818). Syndaflodsscenen (å taflan) framställer en isolerad grupp, som håller på att uppnås af den anbrytande floden. Estlander Konsth. 106 (1867). — angripa, anfalla, framstorma; jfr ANBROTT 2. Stedingk .. (hade) för fiendens anbrytande styrka .. måst retirera sig. Adlerbeth Ant. 1: 176 (c. 1792).
2) [jfr AN, adv. II 4] (mindre br.) nalkas, gry, inbryta; jfr ANBRÄCKA samt ANBROTT 3. När den (dvs. dagen) anbröt. Mörk Ad. 1: 174 (1742). Carlson Hist. 1: 213 (1855). — (föga br.) Dagen var redan i anbrytande. Palmblad Nov. 3: 48 (1841).
Spoiler title
Spoiler content