SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFYRA, v.; jfr ANFYRNING.
Etymologi
[jfr nnt. anfüren, holl. aanvuren, t. anfeuern, alla tr.; jfr äfv. AN, adv. II 1 anm. α, o. FYRA, v.]
(†) fatta eld. — bildl. Att de (lätt förälskade gossarna) med samma lätthet kunna kallna, som anfyra. J. Wallenberg 227 (1771).
Spoiler title
Spoiler content