ANFÖRVANTSKAP an3förvant~ska2p l. -fœr- l. 30~20 (ànnförvánntskap Almqvist), r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. anverwandtschaft, holl. aanverwantschap]
(mindre br.) förhållande(t) l. egenskap(en) att vara anförvant.
a) till ANFÖRVANT I 1 a: släktskap, frändskap. Nära anförvantskap med någon. Upsaladrottarne berömde sig af sin anförvandtskap med sjelfva Gudarne. Holmberg Nordb. 616(1854). jfr: Jag (hade) .. druckit brorskål med en Kråka, dessutom ofta på skämt fått heta Ottar Vändilkråka, och (hade) således .. någon anförvandtskap med slägten (Kråka). Cederborgh OT 1: 29(1810). — (knappast br.) konkretare: släktskapsförbindelse(r); släkt. Carl Knutsson hade genom sina rikedommar, höga anförvantskap (m. m.) .. blifvit den mägtigaste .. Person i sitt fädernesland. Botin Utk. 449(1764).
b) till ANFÖRVANT I 1 d: tycke l. likhet l. (partiell) öfverensstämmelse (med ngt). Den stationära bildning dessa begge länder (dvs. Kina o. Japan) framvisa .. (uppenbarar) i många fall sin nära anförvandtskap med flera af nutidens Ledares åsigter. Forsell Stat. 219(1831, 1844). Dalin(1850). Hans skaldelynne har ngn a(nförvantskap) med Topelii. Hahnsson(1884).
