ANGELSAXARE aŋ1elsak3sare2 l. 10400, äfv. aŋ1gel-, l. ANGLO- aŋ1lω- l. aŋ1glω-, l. -lå- l. -lo-, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. angelsachse, eng. anglosaxon, af mlat. anglo-saxones (pl.) ss. benämning på saxarna i England i motsats till de på kontinenten bosatta; jfr äfv. ANGLER, ENGELSK o. SAXARE]
1) individ, tillhörande den (under den ä. medeltiden) till England inflyttade, med anglerna till en nationell enhet sammansmälta saxiska befolkningen. Strinnholm Hist. 2: 173 (1836). Den tjockhalsade angelsaksaren hade lika litet som den nordiske vikingen varit en krigare af Akillevs nästan vekt svärmiska lynne. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 170 (1896).
2) [efter eng. anglo-saxon i motsv. anv.] ättling af den engelska rasen i allm. (Denna dikt) har läsare bland angelsaksarne, så långt de utbredt sig i olika världsdelar. Rydberg Varia 1: 3 (1888). Angelsachsarens hem är ej en ”boningslokal”, utan ett skildt hus för sig. PT 1897, nr 263 A, s. 3.
