SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANGIFVELSE an3~ji2velse (a`ngifvelse Weste), r. l. f. (f. Lind (1749), Lundell (1893); m. Sahlstedt (1773), Almqvist (1842)); best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till ANGIFVA. — särsk.
1) till ANGIFVA 1 b β, i fråga om begånget l. föregifvet brott o. d. På angifvelse af A. hade stadsfiskalen åtalat B. för fylleri och oljud. Svaranden bestred angifvelsens riktighet. Wollimhaus Ench. (1652, under indicium). Tryckfr.-förordn. 4: 5 (1812). (Han) störtade .. den oskyldiga genom en falsk angifvelse. Kolmodin Liv. 1: 124 (1831). (Messenius) sprang .. med .. mycket löst sqvaller och hemliga angifvelser. Fryxell Ber. 9: 143 (1841). Pröfvas åtal eller angifvelse, som åtal åstadkommit, hafva af obetänksamhet .. skett. Straffl. 16: 4 (1864). — konkret, om skrift l. handling, hvari brott l. brottsling angifves. Almqvist (1842). Förseglad angifvelse. SAOB (1870). Odhner G. III:s hist. 1: 200 (1885).
2) till ANGIFVA 1 d: det, som angifves (i sht af instrument o. d.). Våra kronometrars angifvelser öfverensstämde .. vid Duperrey-Öarna med dessas longitud. Skogman Eug. 2: 58 (1855). Hildebrandsson Buchan 19 (1874). Lufttermometern .. följer i sina angifvelser noga efter atomrörelsens variationer. Rubenson i NF 15: 1565 (1891).
3) (föga br.) = ANGIFNING 1 b. Sahlstedt (1773). Jungberg (1873). — jfr TULL-ANGIFVELSE.
4) (föga br.) i allmännare anv.: angifvande, redogörelse. Angifvelsen af objectet och af målet. Höijer Skr. 1: 191 (c. 1797). — jfr VÄRDE-ANGIFVELSE.
Ssgr (till 1): ANGIFVELSE-LUSTA3100~20. Malmström Hist. 3: 15 (1870).
-SKRIFT~2. Cederborgh OT 3: 18 (1814). Rydberg Rom. d. 93 (1882).
-SYSTEM~02. Spionerings- och angifvelsesystemet. E. C. Tegnér hos Trolle-Wachtmeister 2: 158 (1889).
Spoiler title
Spoiler content