ANGIFVANDE an3~ji2vande (a`ngifvande Weste), n.; best. -et; pl. -en ((†) = Fosz 436 (1621; se 1 a β)).
1) till ANGIFVA 1. Eftertryck utan angifvande af källan förbjudes. Föråldrade ord upptagas i ordboken utan angifvande af uttal. Det enda riktiga i afseende på angifvandet af invånarantalet i länder och städer kan (i en skolbok) ej vara annat än att upptaga dem i runda tal. Tidskr. f. folkunderv: 1884, s. 64. — särsk.
a) (mindre br.) konkretare: uppgift. Berigtigandet af likartade (dvs. dylika) angifvanden .. är ytterst svårt. Beskow K. XII 2: 54 (1868). — om skriftlig redogörelse. Detta angifvande var uppsatt med ledning af Beskows .. yttrande. Ljunggren SAHist. 2: 162 (1886).
b) (†) närmande sig bet.: förespegling. Förster och Herrer äre offta, igenom falsk angifwande til (dvs. om) stoor fordeel, .. öfwertalade wordne (att drifva köpenskap o. d.). Fosz 436 (1621).
d) (†) till ANGIFVA 1 i. Ded hafuer i monge åhr .. warit Carls (dvs. Karl Henriksson Horns) rådh, angifuende och stemplingh .., att samme huus och Befästninger (dvs. Ivangorods fästning) skulle gifues Ryssen igen. HSH 15: 87 (1591). 2 RARP 3: 402 (1723). — närmande sig bet.: initiativ. Thet är fuller intet troligit at Herodes hafwer .. aff egit angifwande låtit kasta .. (Johannes) i Hechtelse. J. Matthiæ 1: 38 b (1658).
