ANHYDRID an1hydri4d, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. o. t. anhydrid, fr. o. eng. anhydride, af gr. ἄνυδρος, vattenfri, af ἀ(ν)- privativum o. ὕδωρ, vatten]
kem. vattenfri oxid (bas l. syra); motsatt HYDRAT.Blomstrand Oorg. kemi 39(1873). Beröfvar man syresyror vatten, uppkommer en klass kroppar, som kallas anhydrider af syror eller ”vattenfria syror”. Cleve Handlex. 351(1883).
