ANIMELL an1imäl4, äfv. -ä4l, adj.
Etymologi
[i anslutning till SEXUELL bildadt 1891 af E. H. Tegnér utaf lat. animal, lefvande varelse]
språkvet. som i ordböjningen o. valet af pronomen betecknar skillnaden mellan lefvande o. liflöst, men ej mellan mankön o. kvinnkön; lifbetecknande; äfv. allmännare: som har afs. på dylik skillnad. Vid sidan af sexuellt, ”kön-betecknande”, genus uppställa vi .. såsom särskildt slag ett ”lif-betecknande” eller animellt genus. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 224 (1891). Ett ostindiskt språk med genomfördt animel ordfördelning (är santalspråket). NF 19: 257 (1895). Animell användning (af personliga pronomina). Brate Gram. 101 (1898).
