SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANLANGAN, f.
Ordformer
(anlongen G. I:s reg. (1532). an(n)langenn G. I:s reg. (1544), B. S. Justen (1579). anlangendh FH (1556))
Etymologi
[jfr ä. d. anlangende, t. anlangen; jfr äfv. d. forlangen, t. verlangen]
(†) vbalsbst. till ANLANGA 2; anhållan, begäran, bön. Wår kerlige anlongen och begären. G. I:s reg. 8: 136 (1532). Så haffwe wij gunsteligenn .. anseet hans anlangenn. G. I:s reg. 16: 281 (1544). Min wnderdånige och ödmiuke anlangendh. T. Bjelke i FH 4: 299 (1556). B. S. Justen i HSH 36: 209 (1579).
Spoiler title
Spoiler content