ANLEDA, v. -er, -ledde, -ledt, -ledd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[efter t. anleiten; jfr ä. d. anlede, nnt. anleeden, holl. aanleiden]
1) (†) leda (framåt i en viss riktning l. till vis t mål). Lind(1749). Möller(1790).
2) (†) leda, vägleda, handleda, dirigera. (Fredsförhandlingarna) uti hwilka .. dhen ilwilliande intentionen effter Eders Kongl. Maij:tz högwissaste anledande .. omsidher conformeras måste. RARP 7: 225(1660). Genom Tiänlige remonstrationer (dvs. föreställningar) och motiver, Inwåhnernes humeur därtill lämpa och anleeda. Landt. instr. 292(1680). Allmänheten, som på detta sättet icke anledes till nya bokstäfvers bruk, utan får blifva vid sin kiära vana. Hof Skrifs. 53(1753). Bidraga til Litteraturens allmänna nytta, dermed at man dageligen väcker, anleder, och nästan tvingar en trögare Allmänhet til håg för dessa ämnen. SP 1791, nr 205, s. 1.— uppfostra; jfr ANFÖRA 2 a β. Barns bättre anledande. Höpken 2: 309(1756). Schole-Mästare .. måtte .. anleda Ungdomen i Christeliga lärdommar och goda seder. Botin Hem. 2: 114(1756, 1789).
3) (†) gifva anledning l. leda l. drifva l. förleda (till); jfr FÖRANLEDA.(Gm att på en gång utfå hela legosumman kan soldaten) blifwa anledd till .. drickenskap. G. Duwall i HSH 31: 211(1666). Til huru stort oskäl egennyttan kan anleda. Botin Hem. 1: 198(1755, 1789). (Handtverkarens) förtäring anleder alltså till .. afsättning för Jordbrukaren. M. Blix i Ad. prot. 1789, s. 178.jfr Almqvist(1842).
4) (†) med saksubj.: gifva anledning att antaga l. sluta; visa l. tyda på, antyda; jfr ANLEDNING 2. Hwadh 1644 åhrs Rijkzdagzafsked (dvs. riksdagsbeslut) disponerar (dvs. förordnar) och gifwer anledelsse till. RARP 6: 154(1657). Förordningarne .. anleda at man utj så blinda (dvs. osäkra) saker skall vara benägnare att hjelpa än stielpa. Rääf Ydre 3: 299(i handl. af 1723). Den separation (dvs. åtskillnad) af tiden, som Regeringsformen anleder. Civ. instr. 121(1724).
