SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANLOCKA, v., anträffadt bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ING (Dict. Hamb. (1700)), -NING.
Etymologi
[af t. anlocken l. nt. anlokken; jfr ä. d. anlokke, holl. aanlokken]
(†) eg.: locka till sig; bildl.: locka l. egga (ngn att göra ngt). Til Förlagsmännernes thesto större anlåckning, wilie Wij i nåder wara betänckte, .. at donera .. til Wercken the Ohrter som the inrättas vppå. Privil. f. handtverckshusen 18 Sept. 1668, mom. 7. Columbus Ordesk. 58 (1678). Fiellström (1738). — jfr LOCKA, v.2
Spoiler title
Spoiler content