ANMODAN an3~mω2dan (a`nmodan Weste), r. l. f. (m. o. f. Lind (1749); f. Sahlstedt (1757, 1773), Nyström (1794) osv.).
vbalsbst. till föreg. — särsk. konkretare:
1) (†) till ANMODA 1 a o. d β: yrkande, begäran, framställning, anhållan. Bewilliade Konungh Gustaff them Lübeskom theras anmodan. Girs G. I 48 (c. 1630). Derföre kunne jag icke honom hans rättmätige anmodan afslå. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 497 (1636). Efter nu hanss (dvs. Eder) K(ära) S(yster) sigh hanss kärlige och troghne anmodhan icke haff:r latedh mishaga. J. De la Gardie i HSH 2: 111 (1638, om frieri). Uppå Ambassadens .. anmodan, at få närmare förklaring. Nordberg 1: 291 (1740).
2) till ANMODA 1 d α: (vänlig l. höflig) uppmaning l. uppfordran; uppdrag. Swedberg Sabb. ro 590 (1697, 1710). Jag gifver med tysthet mine Respective Vederparter större delen af deras skiäl och utlåtelser tilbaka, med anmodan, at de åtminstone sätta dem i renare dag, om de vilja hafva dem besvarade. Dalin Hist. 2: c 2 b (1750). Grefven (blef) invisad i ett förmak, der en .. herre mycket höfligt emottog honom, med anmodan att sitta ned. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 175 (1831). Dessa koncepter voro .. på konung Fredriks egen anmodan af Wellingk författade. Geijer II. 5: 47 (1838). Han rättade sig efter deras anmodan. Cavallin (1875). På, efter anmodan. Sundén (1885).
