SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANMODIG, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter t. anmutig, eg. som man har lust till, som framkallar (känsla af) lust, af anmut, eg. lust, begär; jfr ANMODA]
(†) behaglig, intagande, täck, ljuflig. Qwinfolckens skapnat är vtaff Naturen vthi theras klagelighe Affecter fast anmodigare än som eliest. Schroderus Liv. 371 (1626). Gifwa .. ifrå sigh en anmodigh och liufligh lucht. Grubb Föret. 5 a (1665). Fast ljuflig andas nu de friska Roosers Mund, / Dock så an-modigt ey, som heela Edens Lund. Columbus Bibl. v. A 2 a (1674, 1687). Siam 10 (1675). Alt är anmodigt, alt i skönsta fägring står. U. Rudenschöld Vitt. 364 (1727).
Spoiler title
Spoiler content