ANPREJA an3~präj2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr ANPREJARE.
Etymologi
[efter t. anpreien, motsv. holl. aanpraaien]
sjöt. (medelst anropande l. på annat sätt) tillkännagifva för (ett mötande l. på nära håll passerande fartyg), att man önskar meddela sig med (detsamma); meddela sig med (mötande fartyg), preja. SFS 1826, Särsk. bl., s. 166 (se under ANPREJNINGS-RODDARE).I händelse Skeppare .. icke åtlyder den af Tull-Jakt-betjeningen .. gifna signal till visitation, äge nämnde betjening att, medelst lossande af ett löst skott, båten anpreja. Därs. 1835, nr 63, s. 22.R. Nissen i NF 13: 172(1889). — jfr PREJA (v.1)AN.
-RODDARE~200. (Det anhålles) att, då redan en under-skeppare af Flottan är till anpreijning vid fästningen commenderad, tre a fyra båtsmän måtte blifva till anpreijningsroddare beordrade. SFS 1826, Särsk. bl., s. 166.
