[efter mnt. anriden; jfr d. anride, holl. aanrijden, t. anreiten; jfr äfv. AN, adv. II 4]
(†) rida till l. fram. A. Oxenstierna Bref 4: 99(1643). — i fråga om fientligt anfall. (De) som vela på then sijdhen (dvs. från Norge) göre någit anridende in opå rijkit. G. I:s reg. 5: 233(1528). — jfr följ.
