SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANRÄNNA an3~rän2a, v. -er, -rände, -ränt, -ränd; se för öfr. RÄNNA, v. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[fsv. anrännande, anränning, efter mnt. o. t. anrennen; jfr d. anrende, holl. aanrennen]
— jfr RÄNNA AN.
1) (numera knappast br.) intr.: göra anlopp l. löpa till anfall (mot), framstorma (mot), (i språng) anrycka (se d. o. 1). Pohlackerne (kommo) medh stoor furie åter anrännandes. N. Av. 29 Maj 1656, nr 2, s. 3. Anloppet eller anränningen, med den derigenom åsyftade och omedelbart derpå följande sammanträffningen .., utgör rytteriets egentliga stridssätt. Hazelius Förel. 1: 253 (1839).
2) (†) tr.: bestorma, angripa. Tå Murarna medh Stormstocken anrendes. Schroderus Liv. 570 (1626).
Spoiler title
Spoiler content