SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSPLITSA an3~split2sa, v. -ade; se för öfr. SPLITSA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. ansplidse, holl. aansplitsen, t. ansplissen; se AN, adv. II 1, 8]
sjöt. o. repsl. medelst splitsning fästa (en tågände) vid ett tåg; förlänga (ett tåg) gm att (på olika ställen) splitsa nya kardeler till de gamla. Ansplissa. Röding (1794, under anschlagen). Möller (1807). Deleen (1836, under anschlagen).
Spoiler title
Spoiler content