ANSPORRA an3~spor2a, v. -ade; se för öfr. SPORRA. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING.
1) (†) eg.: gm sporrande drifva på; sporra. To push or put on a Horse, fösa på, anspora en häst. Serenius (1734).
2) (numera knappast br.) bildl.: egga, sporra, drifva på, mana. Fordne fältherrars maner, att anspårra sina kämpar med något muntrande tal. J. Wallenberg 186 (1771). Hvar morgon jag läser deras dagpapper, finner jag sådana ohyggliga hjelteprof, dock utan synnerlig anspåring att härma dem. Dens. 115. Ehuruväl fienden beständigt drog sig undan, upphörde Kapten Smith icke att ansporra Amiral Nordenskjöld till nya afhållningar. Gyllengranat Sv. sjökr. 2: 297 (1840). SAOB (1870).
