publicerad: 1900
ANSPRINGANDE an3~spriŋ2ande, adj.
Etymologi
gymn. om språng: som göres med fullt anlopp (i motsats till det som göres med andra förberedande inledningar ss. stående, motstående eller gångstående). Ling Tab. 22 (1866). Anspringande mellansprång. Liedbeck Dagöfn. 84 (1881, 1891).
Spoiler title
Spoiler content