ANSPRÅNG an3~sproŋ2 (ànnsprå´nng Almqvist), n.; best. -et; pl. =.
(mindre br.) språng som man företager i syfte att få fart o. (gm farten) kraft att öfvervinna ett hinder l. nå ett mål; anlopp, ansats, sats. Deleen (1836, under ansprung). Ansprång .. ansats, då man vill springa fort. Dalin (1850). (Kapplöpningshästen) Brown Princess .. saktade i ansprånget. SD(L) 1898, nr 173, s. 6. — tonk. om den uppstötta pianohammarens rörelse, innan den träffar strängen. Hammarens ansprång .. blir större (på ett engelskt) än på ett tyskt instrument. Läsn. uti mus. ämnen 4: 57 (1829).
