publicerad: 1900
ANSTALTA an3~stal2ta (a`nstalta Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[bildadt af föreg., möjl. under påverkan af det ungefär samtidigt uppträdande, från t. veranstalten lånade FÖRANSTALTA]
a) intr.: träffa l. vidtaga anstalter. — särsk.
α) (†) abs.: anordna, ställa till, förfara. Det tilhör försigtigheten så anstalta, at en liten rymd kan utspisas åt många kreatur. Fischerström 2: 386 (1780). Det landet som bibehåller alla sina barn, har ofelbart anstaltat rätt. M. Blix i Ad. prot. 1786, s. 161. Jag skall så anstalta hos honom. Widegren (1788).
β) (†) med prep. till: göra anordningar l. vidtaga förberedelser l. förberedande åtgärder till. Anstaltningen till Generalens mottagande vid landstigningen i Stockholm. HSH 2: 284 (1743). (E. XIV) lät dertil (dvs. till sin kröning) anstalta longt högtideligare än i Svea Rike tilförena varit vanligit. Celsius E. XIV 24 (1774). All den möda hon behagat göra sig för anstaltandet till vårt vistande der. J. G. Oxenstierna 2: 331 (1803).
γ) (mindre br.) med prep. om (sällan för l. med), ställa l. (be)styra l. draga försorg om; sörja för, ordna med; jfr ANSTALT 1 b. Rehnschöld .. (hade) anstaltat så väl för sina blesserade, som för fångarna. Nordberg 1: 680 (1740). Jag förstod ej, huru det var anstaltadt med resan. Linné Sv. arb. 1: 165 (1746); jfr 2. (Axel Oxenstierna) anstaltade om det Kongliga Likets afsändande .. till Sverige. Burman i 1 SAH 4: 32 (1791). Gud .. (har) anstaltat om medel i sin Försyn, att befordra dessa saliga ändamål. Lehnberg Pred. 2: 55 (c. 1800). Det första man då har att anstalta om, är att hyra Fartyget. Gosselman Col. 1: 149 (1830). SAOB (1870).
b) tr.
α) (mindre br.) träffa anstalter om, ställa om, ombesörja. Sturen anstaltade, oaktad sin svåra smärta, at manskap stäldes i motvärn vid Ramundaboda. Celsius G. I 47 (1746, 1792). Något jag måste för vintern anstalta. Sehlstedt 3: 220 (1855, 1867).
β) (föga br.) föranstalta, sätta i gång. A. (har) afrest till Stockholm för efterspaningars anstaltande. Söderm. läns tidn. 1894, nr 87, s. 2. Att anstalta en utgifning af dem (dvs. mina anteckningar) redan under mitt lif vill jag ej. Tavaststjerna Patriot 286 (1896; 2 uppl. 1896: föranstalta).
γ) (föga br.) om fest, lustbarhet o. d.: tillställa, anordna, arrangera. Gubbarne voro dock at beröma, som .. intet missunnade ungdomen at roa sig; utan snarare upmuntrade dem och anstaltade deras nöjen. Livin 109 (1781). Passar det, / Att väcka opp ett larm, som vore festen / Anstaltad blott för dig? Atterbom FB 102 (1839). Biträdd af Gauchos' stekkonst, min drängs uppassning och sin egen skicklighet, anstaltade .. (min reskamrat) middagar, hvilka förmodligen aldrig uppdukats emellan hjulen af en carreta (dvs. kärra) i Pampas. Gosselman S. Amer. 171 (1842); jfr 5. De skådespel, som Urban Hjärne anstaltat för honom i ungdomen, på Upsala slott. Beskow K. XII 2: 84 (1868).
2) (numera föga br.) motsv. ANSTALT 2: bestämma, förordna. Detta åhr (dvs. 1299) lär ock något ytterligare blifvit anstaltat för Prästerskapet i Helsingeland om dess Tionde af Lax, Strömming, Vildvahror &c. Dalin Hist. 2: 330 (1750). Råds-beslutet anstaltade om troppar, penningar och betiening för en höfding öfver en province. Dens. Mont. 79 (1755). — i fråga om testamentarisk disposition o. d.: beställa (om). En klok Husfader, hvilken så anstaltar om sit hus för framtiden, at icke någon slösare .. måtte vara i stånd, at skada sig och sina efterkommande. Oelreich 81 (1755).
3) (†) motsv. ANSTALT 3: föranstalta, föranleda, anstifta. Af detta skäl uteslöts (från deltagande i de heliga spelen), på Themistokles' anstaltande, Konung Hieron. Palmblad Fornk. 2: 214 (1844).
4) (†) inrätta, (in)stifta; jfr ANSTALT 5. Hvad gemenskap har Frälsaren anstaltat emellan de trogna här på jorden inbördes? Schartau Underv. 22 (1799).
Särskild förbindelse:
ANSTALTA OM100 4 l. 010 4. (mindre br.) till 1: ställa om, styra om. — Anm. Möjl. är ett l. annat af de under 1 a γ upptagna ex. i hvilka anstalta uppträder i förb. med om att föra hit.
Spoiler title
Spoiler content