SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTIFTERSKA an3~stif2terska, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. anstifterske]
fem. till ANSTIFTARE. — särsk. motsv. ANSTIFTA 2 a. Wikforss (1804, under anstifterinn). Sigrid Storråda hade varit anstifterska till den fäjd, som vållade Olof Tryggvasons fall. A. M. Strinnholm (1862) enl. Kindblad (1867). Sägnen framställer Drahomira såsom anstifterska af våldsgerningen. NF 10: 177 (1886). — jfr ANSTIFTARINNA.
Spoiler title
Spoiler content