SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTIKTA, v. -ade. vbalsbst. -AN (Helenius (1838)), -ANDE (RARP 4: 634 (1651)); -ARE (Schroderus Liv. 578 (1626)); jfr ANSTIKT.
Ordformer
(ahn- RARP 4: 634 (1651))
Etymologi
[efter mnt. anstichten; jfr holl. aanstichten; se AN, adv. II 10, o. STIKTA]
— jfr ANSTIFTA.
1) (†) = ANSTIFTA 1. Beredha en rätsinnigh Öffwerhet, eller anstichta ett rätmätigt Regemente. L. P. Gothus Mon. pac. 138 (1628). Alle dhe, som Gudh och högsta öfwerheten någon befahlning om gode ordningars ahnstichtande .. gifwit hafwer. RARP 4: 634 (1651). Ty sades och Mercursmannen (dvs. Merkurius) wara den som ansticktade feckte och kempe Scholar. Rudbeck Atl. 1: 730 (1679).
2) (†) = ANSTIFTA 2. Söndagen, på hwilken dagh, Gudh bättre, the mäste Pankeet medh Fråsserij oc öfwerflödige tractamenter anstichtade warda. J. Matthiæ 1: 208 (1658). Wij wilja så komma till wåra Fäders första uttåg, och see .. hwilka dhet anstichtade. Rudbeck Atl. 1: 771 (1679). Helenius (1838).
Spoiler title
Spoiler content