ANSTRÄNGBARHET an3sträŋbar~he2t, äfv. 3~200 l. 30~20, äfv. -bar~, r. l. f.; best. -en.
(knappast br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara ansträngbar. — särsk. (†) med. motsv. ANSTRÄNGA 3: incitabilitet, retbarhet. Ansträngbarhet .. (Med.) die Erregbarkeit, incitabilitas. Möller (1807).
