SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANTIFEBRIN an1tifebri4n, n. l. r.; best. -et l. -en.
Etymologi
[af t. antifebrin; af ANTI-, prefix2 4 a, o. lat. febris, feber, med den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in]
farmak. benämning på ett gm inverkan af ättiksyra på anilin framställdt temperaturnedsättande samt smärtstillande o. lugnande medel. Hvad antifebrinet beträffar, fästade Lépine först uppmärksamheten derpå, att detsamma är ett godt sedativum för nervsystemet. F. W. Warfvinge i Hygiea 1887, s. 490. S. Jolin i NF 19 (1895). Acetanilid användes som läkemedel under namn af antifebrin. Widman Org. kemi 96 (1895).
Ssgr: ANTIFEBRIN-BEHANDLAD1003~020. De .. antifebrinbehandlade tyfoidfeberfallen. F. W. Warfvinge i Hygiea 1888, s. 563.
-PULVER~20.
Spoiler title
Spoiler content