publicerad: 1900
ANTIK anti4k (anti´k Weste), r., i bet. 1 o. 2 a äfv. f. (m. Möller (1790), Dalin (1850), Lundell (1893)), i bet. 2 b äfv. m. (f. Meurman (1846), Cavallin (1875)); best. -en; pl. (i bet. 2 b o. 3) -er.
Etymologi
[jfr d. antik, t. antike, f., eng. antique, af fr. antique, f., o. antique, m., substantiveringar af antique, adj. (se föreg.)]
1) [jfr fr. antique, m.] i best. form: den klassiska (grekisk-romerska) forntiden med särsk. afs. på dess andliga kultur o. i sht dess konstproduktion; stundom närmande sig bet.: den klassiska andan l. odlingen. Antikens folk, män, konst. Studiet af antiken. Minnesmärken l. lämningar från antiken. Antiken har haft smak, och vi ha sökt smak. C. A. Ehrensvärd 3 (1782). Afgjutningar efter antiken. Snellman Tyskl. 8 (1842); jfr 2 a. Den fullhet, det lugn, den klarhet, man finner i antiken, i motsats till den christna verldens saknad, oro och aningar. Runeberg 5: 439 (1842). Den Grekiska och Romerska Antikens mästarverk. Atterbom Siare 2: 57 (1843). Det, som återgången till antiken .. hade alstrat uti konsten och bildningen. Bolin Eur. 1: 57 (1868). Just det, att antiken i en enda .. blick fattade natur och mänsklighet, ger hennes poesi dess stora prägel. Lysander Skr. 368 (1877). (I Italien) hade .. antiken aldrig blifvit helt och hållet undanträngd. Eichhorn Konst. hist. 52 (1881). Han (dvs. Erik Dahlberg) stannar vid antikens monument / Och granskar fogningen af jätteblocken. Snoilsky 2: 42 (1881). Alla erkände den lyckliga efterbildningen af antiken både till form och halt. Ljunggren SAHist. 2: 148 (1886). jfr SEN-ANTIK(EN). — i personifikation. Du antikens sista varma / och lefvande dotter, du arma, / i kedjor slagna Österland! Heidenstam Vandr. 104 (1888).
2) konst. om alster af de klassiska folkens konst.
a) [jfr fr. antique, m.] (numera föga br.) i best. form, ss. sammanfattande beteckning för de till vår tid bevarade alstren af de klassiska folkens konst; äfv. allmännare, om alla af dessa folk frambragta konstalster. P. Floding (1770) hos Looström Konstak. 171. I allmänhet förstår man med namnet Antiken, alla Målares, Bildhuggares och Arkitekters arbeten, som utfördes i Grekernes och Romarnes tid. Boye 17 (1833). Dalin (1850).
b) [jfr fr. antique, f.] om enskildt, till vår tid bevaradt alster af den antika konsten; numera i sht om skulpturarbete; äfv. om afgjutning af sådant konstalster; i sht i pl. Dalin Vitt. 5: 483 (1754). Så många Salar, som för (Konst-)Academiens Sammankomster, Antiquerne och Bibliothequet ärfordras. Stadga f. Konstakad. 1773, art. 21. Antiquer .. alte geschnittene Steine, Camäen (o. d.). Möller (1790). Denne .. gubbe, .. hvars hufvud nu är så vackert som en antik. Thorild 3: 65 (1791). Flere enskilda myntsamlingar äro ganska betydliga. Herr Biskop Münters innehåller blott antiker. J. G. Liljegren i Iduna 8: 147 (1820). Bland Antiker äro isynnerhet följande statuer berömda: Apollo de Bellvedere, Mediceiska Venus, .. Laokoon och den Borghesiske Fäktaren. Conv.-lex. (1821). En snusdosa af guld, på hvars lock var infattad en antik, föreställande ett Brutihufvud. Crusenstolpe Mor. 1: 76 (1840). Antiker i gipsaftryck anskaffades från Italien. Estlander Konsth. 373 (1867). Warburg Ehrensv. 60 (1893). jfr: Såvidt den bildande konstens verk inskränka sig till lemningarne af forntidens konst, kallar man dem med ett ord Antiker, ehuruväl man med detta uttryck, i synnerhet då man dermed förenar bibegreppet af klassisk fullkomlighet, vanligast plägar förstå gamla konstverk ifrån konstens bästa tidehvarf. Norrmann Eschenburg 1: 101 (1817). — om imitation af antikt konstföremål. En Fabrique, som egenteligen tilverkar antiquer. Björnståhl Resa 4: 243 (1774). jfr: En förgyld kam med oäkta antik. Cederborgh OT 4: 32 (1818).
3) (mindre br.) i allm.: gammalt föremål, ofta med bibegrepp af värdefullhet; i sht om husgerådssaker o. d. En gammal Antik af oviss ålder, men till arbetets grofhet nog bedagad. Ödmann Hågk. 12 (1801; om ett gammalt dryckeskärl). NF (1876). Sundén (1885).
Ssgr (några möjligen bildade af ANTIK, adj.): (2 b) ANTIK-AFTRYCK03~02. Estlander Konsth. 593 (1867). —
(1) -ARTAD~20. Landtfolkets antikartade bonad (dvs. klädedräkt). Atterbom Minnen 454 (1818). K. Warburg i Nord. tidskr. 1899, s. 123. —
(1) -DYRKAN~20. Ljunggren i SAH 46: 377 (1870). Rococons tid, som småningom öfvergick till revolutionens och antikdyrkans skede. Nordensvan Sv. k. 19 (1892). —
(1) -FÖRGUDNING~020. Pietismen, som .. varnade för den hedniska antikförgudningen. Claëson 2: 139 (1857). —
(2) -GRÖN~2. tekn. jfr -ÄRG. Ända till 1825—1828 fanns egentligen ingen annan behandling af den metalliska bronsfärgen än den antikgröna. Tekn. tidskr. 1877, s. 104. —
(2, 3) -HANDEL~20.
1) handel med antika föremål.
2) bod i hvilken antika föremål finnas till salu. Antika Byråar, Möbler m. m. Antikhandeln, N:o 22 Humlegårdsgatan. SD 1892, nr 325, s. 7. —
-HÄRMANDE~200, adj. särsk. till 1. De antikhärmande tragöderna. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 399 (1896). —
-IMITERANDE~00200, adj. särsk. till 1. Banal, antikimiterande empirestil. C. R. Nyblom i PT 1895, nr 200, s. 3. —
(2 b) -KABINETT~002. Björnståhl Resa 4: 242 (1774). Antikkabinettet i Wien. Norrmann Eschenburg 1: 152 (1817). C. Ahlborn i Tekn. tidn. 1871, s. 58. —
-KLASS~2. jfr -SKOLA. Finl. statskal. 1873, s. 254. Lägre antikklassen (i Konstakademien på 1840-talet). Nyblom i 3 SAH 13: 94 (1899). —
-KÄNNARE~200. särsk. till 1. A. Lindgren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 230. Den grundlige antikkännaren Leonardo (da Vinci). Rydberg Varia 168 (1893). —
(2) -PATINA~200. [jfr nylat. patina antiqua, fr. patine antique] Den naturligaste och vackraste färg man kan gifva kopparöfverdraget är den under namn af antik-patina kända, på närvaron af .. spanskgröna beroende matta grågröna färg, som småningom antager en egendomlig glans. Tekn. tidskr. 1877, s. 104. jfr -ÄRG. —
(2) -RITNING~20. ritning efter antika konstföremål; särsk. ss. undervisningsämne. Lärarne i antikritning. SFS 1878, nr 45, s. 12. Lundin N. Sthm 499 (1889). —
(2 b) -SAL~2. sal (i museum o. d.) i hvilken antiker förvaras. Atterbom Minnen 98 (1817). Ill. Sv. 1: 51 (1892). särsk. (i Finl.) = -KLASS. Finl. statskal. 1877, s. 264. —
(2 b) -SAMLING~20. Antiksamlingen på nya Capitolium. Norrmann Eschenburg 1: 134 (1817). G. Saloman i Ny sv. tidskr. 1887, s. 496. —
(2) -SKOLA~20. om viss afdelning af Konstakademien, med ritning, målning o. modellering efter antiker ss. undervisningsämnen; förr äfv. om motsv. afdelning af Finska konstföreningens ritskolor; jfr -SAL. DA 1824, nr 25, s. 2. Om högre Antik-Skolan .. Denna Skola utgör en fortsättning af lägre Antik-skolan och bestå öfningarne härstädes i ritning, målning eller modellering efter hela Statyer eller Basreliefer. Regl. f. Konstakad. 1849, s. 24. Finl. statskal. 1869, s. 238. Vid denna tid (dvs. på 1790-talet) omfattade .. (Konstakademien) fem skolor, nämligen de båda principskolorna .., gips- eller antikskolan, modell- eller .. naturskolan samt arkitekturskolan. Looström Konstak. 354 (1887). —
-STUDIUM~200. särsk. till 1. Antikstudiet .. innebär .. en stark frestelse till ett blott och bart theoretiskt frossande. Claëson 2: 150 (1857). Antikstudier äro .. på en gång kulturhistoriska, estetiska och språkstudier. A. Drake i Verdandi 1883, s. 214. —
(1) -SVÄRMARE~200. —
-VURM~2. särsk. till 1.
1) vurmande för antiken. Denne hofsamme man (dvs. C. F. v. Breda) har, så vidt jag kunnat finna, aldrig uttalat sig om den ensidiga antikvurmen, men i sitt målningssätt var han ingalunda antikiserande. Sander i 3 SAH 10: 182 (1895).
-ÄLSKANDE~200, adj. särsk. till 1. De mera begåfvade, antik-älskande konstnärerna. Ljunggren i SAH 29: 21 (1856). —
Spoiler title
Spoiler content