ANTIKHET anti3k~he2t l. 04~1, r. l. f.; best. -en.
(föga br.) egenskap(en) att vara antik; särsk. motsv. ANTIK, adj. 1. Detta sätt (att fatta poesiens anda) blef hos .. (Stiernhielm), just i följd af sin större verkliga antikhet, ett ingalunda trälaktigt antikiserande. Atterbom Siare 2: 75 (1843).
