ANTIKLERIKAL an1tikle1rika4l l. -kler1-, äfv. (särsk. i bet. I) 40 104 l. 30~102, adj. l. sbst. m.||ig.; adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. adj.: mot (särsk. det katolska) prästerskapet l. dess inflytande l. välde fientlig; äfv.: mot de klerikale (ss. politiskt parti) fientlig. NF 1: 843 (1876). En strängt antiklerikal politik. PT 1897, nr 240 A, s. 2.
II. sbst.: motståndare mot (särsk. det katolska) prästerskapet l. dess inflytande l. välde l. mot de klerikale; i sht om medlem af antiklerikalt parti; vanl. i pl.
