ANTIROJALIST an1tiroj1alis4t, äfv. 40 104 l. 30~102 (se för öfr. ROJALIST), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. antiroyalist; se ANTI-, prefix2 5]
mot konungadömet l. den regerande konungen fientlig person, kungafiende; i sht om medlem af antirojalistiskt parti. De vid denna riksdag (dvs. 1751) brukade parti-namnen rojalister och antirojalister. Geijer II. 5: 149(1838). De argaste antirojalisterna. (Schück o.) Warburg Litt.-hist. 2: 194(1897).
