[jfr t. antithetisch, eng. antithetic, fr. antithétique]
adj. till föreg.
1) motsv. ANTITES 1. Enberg Sv. spr. 386(1836). Ett specialfall af den logiska accenten är den antitetiska, då vid motsättningsförhållande mellan tvänne delvis lika fonem (dvs. ljudgrupper) accent lägges på den del, som företrädesvis representerar motsättningen. A. Noreen i NF 19: 26(1895). Korta, antitetiska repliker. Schück (o. Warburg) Litt.-hist. 1: 400(1896). Det är .. ingen tillfällighet, att den dikt i Fritiofs Saga, hvari fäderna säga sönerna sina sista råd, är så genomgående antitetiskt byggd. Larsson Poes. log. 69(1899).
