ANTITRINITARIE an1titri1nita4rie l. -trin1-, l. 1010302, äfv. 30~10200, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. antitrinitarier, eng. antitrinitarian, fr. antitrinitaire; se ANTI-, prefix2 5, o. TRINITET]
kyrkohist. motståndare till läran om Guds treenighet; särsk. om medlem af vissa mot denna lära fientliga kristna sekter. Schroderus Osiander III. 1: 150(1635). Bland nyare tiders Antitrinitarier äro Socinianerne, Arminianerne och Svedenborgarne de märkvärdigaste. Norbeck Theol. 51(1866). Rydberg Varia 244(1893).
