ANTOLOGI an1tologi4 l. -ålå-, l. 01—, i Svld o. Nld äfv. -ji4 (anntålåji´ Dalin), r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. anthologie, eng. anthology, af gr. ἀνϑολογία, eg. blomstersamling, användt ss. benämning på samlingar af smärre dikter, af ἄνϑος, blomma, o. -λογια i bet. samling]
samling af vitterhetsprof, i sht smärre dikter, af en l. flere författare; urval af dikter o. d. af flere författare. SP 1779, s. 100. Grekiska Antologierna äro Samlingar af mindre, för det mesta epigrammatiska Skaldestycken, som till största delen äga en utmärkt skönhet och naivitet i tankar, vändningar och uttryck. Norrmann Eschenburg 1: 217(1817). Svenska språkets skönheter i vers och prosa, eller Svensk anthologi, innehållande valda stycken i alla slag af vitterhet. P. A. Wallmark (1820; boktitel). Långt ifrån att uttränga skaldernas ”samlade dikter”, banar tvärtom en .. antologi vägen till bokhyllan för den ene efter den andre, till dess hon till slut själf blir onödig. K. Warburg i Ur svenska sången Förord(1883).
