ANTONIUS- antω3nius~ l. ANTONII- antω3-nii~ l. ANTONS- an3tons~
Etymologi
[af det lat. mansnamnet Antonius, i försvenskad form Anton, ss. namn på det kristna munkväsendets fader, svinhjordarnas skyddspatron, den helige Antonius († 356)]
i ssgr.
A: ANTONIUS-ELD0300~2. (antonii Juslenius)
1) [jfr t. Antoniusfeuer, fr. feu Saint-Antoine, mlat. ignis Sancti Antonii; benämningen beror därpå, att den hel. Antonius ansågs kunna bota den ifrågavarande sjukdomen o. därför plägade åkallas af de därmed behäftade] hist. benämning på en under 9:de— 13:de årh. i Europa härjande epidemisk sjukdom som förr ansågs rosartad, men numera tros vara identisk med mjöldrygeförgiftning. G. Dalin(1871). J. H. Björnström i NF 1: 871(1876). Anm. Sjukdomen kallas äfven Antonii eld l. Antonii brand. Conv.-lex. 5: 80(1831).
2) [jfr eng. St. Anthony's fire, mlat. ignis Sancti Antonii äfvensom nor. Antonseld (Aasen) i motsv. anv.] (†) benämning på sjukdomen rosen, erysipelas. Juslenius(1745). jfr: Sacer ignis .. Rosan, S. Antonii Eld. Florinus Voc. 204(1695).
-KORS~2. (Anthoni- O. Petri; antons- Holmberg(1795, under croix). Dalin Fr. o. sv. lex.(1842, under croix)) [jfr mlat. crux Sancti Antonii, fr. croix de Saint-Antoine; benämningen beror därpå, att den hel. Antonius på grekiska afbildningar plägar framställas bärande ett dylikt kors] i sht herald. benämning på latinskt kors utan öfverdel, således med formen af ett T. O. Petri Klost. A 4 a(1528; se under ANTONIT). Schlegel o. Klingspor Her. 63(1874). Hildebrand Kyrkl. k. 124(1875). —
-ORDEN~20. (Antonii- Conv.-lex. 5: 80(1831)) benämning på en, af tacksamhet för det att stiftarens son efter åkallande af den hel. Antonius blifvit botad från ”Antoniuselden”, år 1091 i Frankrike stiftad, urspr. bl. af lekmän bestående, orden. Conv.-lex. 5: 80(1831). NF(1876). jfr ANTONIST,ANTONIT.
