APPLIKATUR ap1likatɯ4r l. 01— (applicatu´r Weste 1: 100), r. (f. Dalin(1850), Kindblad(1867); m. Weste, Almqvist(1842)); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af t. applikatur, bildadt till applizieren (se APPLICERA) under påverkan af de rätt talrika musiktermerna med ändelsen -tur, t. ex. klaviatur, partitur osv.]
tonk.
1) i fråga om trakterande af vissa instrument: (sättet för) fingrarnas användning, med syftning på dels hvilket finger i hvarje särskildt fall (bör) placeras på vidkommande tangent osv., dels på hvilket ställe på sträng l. på hvilken l. hvilka klaffar l. tonhål fingret l. fingrarna (böra) placeras; fingersättning; jfr APPLIKATION I 2 b.Som .. (när man slår an en ters på klaveret) en ton i Scalan blifver förbigången, så måste ock en finger i applicaturen förbigås. Vogler Clav.-sch. 26(1798). Applikaturen på .. (tangent-)Instrumenter eller ordningen för fingrarne. Mecklin För beg. i tonk. 24 (1802). (Voglers) applikatur är .. miserabel. Lindgren Sv. hofkapellm. 42(1882). Hafva säker applikatur. Schulthess(1885). Aplikaturen (på saxofonen) liknar klarinettens. Wegelius Musikl. 2: 178(1889).
2) (numera mindre br.) högre läge på fiolsträng, för hvilkets nående handen måste flyttas från sin vanliga plats; jfr APPLIKATION I 2 c.Envallsson Mus. lex. 14(1802). Gå opp i applikaturen. Lindfors(1815). 2:dra position (på fiolen) kallas äfven half applicatur ..; 3:dje position: hel applicatur. Höijer Mus.-lex.(1864, under position). Bauck Mus. real.-lex.(1871). — (hvard.) bildl. i sht i uttr. den högre applikaturen, det sublima, den högre koren. Han går gärna opp i den högre applikaturen. Det tar sig i applikaturen (det tar sig, det går framåt). Berndtson(1881).
Ssg: (1) APPLIKATUR-TABELL1003~ l. 0103~02. Applikaturtabell för blåsinstrument. A. Lindgren i NF 5: 865(1882).
