APPLÅDISSEMANG ap1lodis1emaŋ4 l. -lå-, l. 010—, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[af fr. applaudissement, af applaudir (se APPLÅDERA)]
(numera föga br.) = APPLÅD.Acten slöts med helt ovanliga applaudissementer, såsom, stampning, käppstötande, hostande och fnysande, blandadt med åtskillige andre läten. SP 1779, s. 52. Att stå hela timmen der nere på Parterren för att värfva applaudissementer åt en Actrice. Kexél 1: 189(1789). Ett sprakande applaudissement. Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 11, s. 2. En storm af applaudissementer. Böttiger 6: 243(1836). Dalin(1850). NF 1: 922(1876).
