ARBITRERA ar1bitre4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. arbitrieren, af fr. arbitrer, af lat. arbitrari, afl. af arbiter, (efter naturlig billighet o. ej efter positiv lag dömande) skiljedomare]
(fordom) jur. döma efter (naturlig billighet l.) eget godtfinnande oberoende af fastställda lagbestämmelser. Schmedeman Just. 635(1672). Skall CammarRätten icke uti någre Måhl, det ware antingen Civil- eller Criminal Saker arbitrera, utan alltijd rätta sig effter beskrefwen Lag. Förordn. 29 Nov. 1689, s. B 2 a. Abrahamsson 592(1726). LBÄ 33—35: 48(1800). Att arbitrera eller mildra, tillkom densamma (dvs. hofrätten) i början rätteligen icke. Nordström Samh. 2: 592(1840).
