ARBETSAMHET ar3betsam~he2t, äfv. ar3~ be2tsamhet, stundom ar3bet~sam2het (arbe´tsamhet Weste, ett ännu ngn gg i bygdemålsfärgadt tal förek. uttal; àrrbetsamhét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) att vara arbetsam. — särsk.
1) motsv. ARBETSAM 1: egenskap(en) l. förhållande(t) att man arbetar flitigt o. träget; flit o. trägenhet i arbete. Regementz Beställningar, dem Hans Kongl. May:t alla sielf med en oförlijknelig oförtrutenheet och Arbetsamheet bestyrde och uthförde. K. M:ts råds o. ständers beslut 1697, s. A 4 b. Ifrån början af sin Regering, hade .. (K. XI) visat en utmärkt arbetsamhet. Schönberg Bref 2: 317 (1778). Arbetsamhet är en fortfarande böjelse, som icke går ut på något visst arbete, utan öfverhufvud söker arbete. Lidbeck Anm. 333 (1798). Arbetsamhet och Samvetsfrid / Bereda Glädjen väg. J. Stenhammar i LBÄ 14—15: 7 (1798). Arbetsamhet befordrar helsa och välstånd. Lindblom Kat. nr 80 (1811). Hans (dvs. Tegnérs) outtröttliga arbetsamhet räckte till på många håll. Böttiger 6: 352 (1847). Jag lärde mig då att beundra honom (dvs. Hartmansdorff) bland annat för hans oerhörda arbetsamhet. De Geer Minnen 1: 62 (1892).
2) (föga br.) motsv. ARBETSAM 2. Företagets (stora) arbetsamhet. — jfr: (†) Hvad svårighet och ansvar samt möda och arbetsamhet Råds-Embetet med sig hafver. 2 RARP 5: 142 (1727).
