ARKITRAV ar1kitra4v, äfv. ar1ɟi-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(architrab Möller (1745, under epistyle))
Etymologi
[jfr t. architrav, -trab, fr. o. eng. architrave, af it. architrave, eg. hufvudbjälke, af lat. archi-, gr. ἀρχι- (se ARKI-) o. it. trave, af lat. trabs, gen. trabis, bjälke]
byggn. omedelbart på kapitälet hvilande (o. således underst befintlig), de särskilda kapitälen förbindande, rak del af ett antikt takbjälkverk (l. entablemang); underbjälke, bindbjälke. Spegel Tilsl. par. 102 (1705). Wijnblad Våningshus 2: D 2 a (1756). S. Rabbe Præs. i VetA 1770, s. 13. Hufvudgesimsen .. består af architraven (som hvilar på kapitälet), frisen och cornichen. Bagge Wendt 46 (1835). För ögat ter arkitraven sig såsom en enda sammanhängande tvärbjelke, men är i verkligheten sammansatt af flere starka stenbjelkar, som räcka från den ena kapitälmidten till den andra. NF (1876). Bjälkverket (arkitraven) till samma tempel. 2 Uppf. b. 8: 55 (1900).
Ssg: ARKITRAV-BYGGNAD103~20. Uppf. b. 1: 318 (1873). Man skiljer mellan bjelktak (arkitravbyggnad, horisontalbyggnad) och hvalftak (hvalfbyggnad). NF 2: 1389 (1878).
