ARKONT arkon4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter t. archont, fr. archonte, af lat. archon, gen. -ontis, af gr. ἄρχων, gen. -οντος, eg. p. pr. af ἄρχειν (se ARKI-); jfr eng. archon]
benämning på den högste ämbetsmannen (l. en af de högste ämbetsmännen) i vissa grekiska republiker under forntiden, särsk. i Aten. Eberhardt Allm. hist. 1: 128 (1766). (Efter år 682 f. Kr.) valde man (i Aten) archonter endast för ett år och ökade deras antal ända till nio. Ekelund Lärob. i g. hist. f. elem.-lärov. 79 (1838). Läseb. f. folksk. 842 (1892). jfr: Den förste bland .. (arkonterna i Aten) kallades företrädesvis arkont. Han gaf sitt namn åt det löpande året. A. M. Alexanderson i NF 1: 1070 (1876).
