ARMYR army4r, r. (f. Rydqvist); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. armure, af fr. armure, af lat. armatura (se ARMATUR)]
I. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) rustning, särsk. i fråga om harnesk l. pansar; jfr ARMATUR I 4. En krigisk mantel / .. Flöt kring hans (dvs. ängelen Mikaels) glänsande armur. J. G. Oxenstierna 4: 395 (1815).
II. [jfr fr. armures (pl.), eg. om ett slags rustning å väfstol (jfr ARMERING 3 c): solfmekanism gm hvilken fasonering af väfven (i små, upphöjda mönster) åstadkommes]
1) (föga br.) väfn. i pl., om ett slags fasonering (i små, upphöjda mönster): fantasibindning(ar). Uppf. b. 6: 440 (1875).
2) benämning på (i små, upphöjda mönster) fasoneradt tyg (af vissa sorter). Svensk, engelsk armyr. SD 1896, nr 170, s. 8. — jfr HELYLLE-ARMYR.
-VÄFNAD~20. Cronquist Priskurant 1898, s. 43.
