SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARRENDATORSKA ar1endatω4rska l. —32, l. ar1än-, äfv. arän1- (arrendato´rska Weste; àrrändatórska Almqvist), f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. afl. af föreg.]
Lind (1749, under meyerin).
1) kvinnlig arrendator. Carolina, eller Den Vackra Arrendatorskan; Comedie. D. G. Björn (1794; boktitel). Skall Margret arrendera kor, så skall hon också kalla sig fru arrendatorska. Almqvist Ladugårdsarr. 26 (1840). Kindblad (1867). Sundén (1885). — jfr KO-ARRENDATORSKA.
2) hustru åt en arrendator. Almqvist (1842). Sundén (1885).
Spoiler title
Spoiler content