ARROGANS ar1ogaŋ4s l. -åg- l. -ωg-, äfv. -an4s (arogánns Dalin), r. (f. Dalin); best. -en.
Etymologi
[jfr t. arroganz, eng. o. fr. arrogance, af lat. arrogantia, af arrogare (se följ.)]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara arrogant; anspråksfullhet, förmätenhet; dryghet; i sht i fråga om (ngns) sätt l. ton osv. Vid meningsutbyten med kamrater uttalar han sig med en olidlig arrogans. Swedberg Schibb. 251(1716). Bolin Eur. 1: 214(1869).
