SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
ATOLL atol4, r. (m. Lundell; f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid uppträder ordet i den (ä. eng. o.) fr. formen atollon. Bergman Jordkl. 32 (1766).
Etymologi
[jfr t. atoll, attole, eng. atoll, ä. äfv. atollon, fr. attole, attolle, äfv. attolon, tidigast användt i fråga om Malediverna i Indiska oceanen; säkerligen af malediviska atolu]
benämning på ringformig(t) korallref l. korallö l. grupp af korallöar (med inuti befintlig lagun); lagunref. Maldiverne .. äro fördelte i flera klasser, hvaraf hvarje kallas Attol. Djurberg Geogr. f. ungd. 343 (1781). Skogman Eug. 2: 58 (1855). En atoll består af en mer eller mindre regelbunden krets af långsträckta öar, skilda genom smala och grunda kanaler eller sund. Brehm III. 2: 377 (1876). Hvar och en af de 13 atollerna har en fogde (atolu-veri). NF 10: 702 (1886; i fråga om Malediverna). När koralldjuren byggt rundt omkring en undervattensklippa, (är korallön) mer eller mindre kretsformig och kallas då ato´ll. Carlson 1 Skolgeogr. 183 (1887, 1901).
Ssg: ATOLL-GRUPP03~2. Nathorst Jord. hist. 494 (1891).
Spoiler title
Spoiler content